Att känna sig blyg

I dagens avsnitt blev Zackarina lite blyg, när det plötsligt dråsade in en massa okända tanter och farbröder som pratade högt, sa konstiga saker (som att bebisar är små som myror. Helkonstigt), och tyckte att Zackarina skulle sjunga för dem. Om man inte vill synas, funderade Sandvargen, då kan man gömma sig. Bakom en buske eller bakom en massa prat. Kanske är de där pratiga tanterna och farbröderna blyga? Zackarina hjälper dem, så de också törs sjunga i hopprepsmikrofonen.

Vi pratade om att känna sig blyg. Vad är det? Och när kan man känna sig så?

Alla bara jobbar och jobbar

Ja, det tycker åtminstone Zackarina, i vår nya kapitelbok Sandvargen. Men varför det? Vad gör man egentligen på ett jobb? Här är barnens tankar kring det.

Julkalender, lucka 1

I vår första lucka fanns en liten filmsnutt med Spöket Laban, som firar jul på slottet Gomorronsol. I filmen får Laban julklappar av Tomten. Men vad önskar barnen sig? Hur kan de berätta det för Tomten?

Barnen bestämde sig för att skriva och rita ett brev med det de önskade sig allra mest, så Tomten vet alltså. Nästa steg blir att lista ut Tomtens adress, men under tiden får breven sitta uppe på vår vägg.

Ett dubbelt lasersvärd, kanske?

Eller en Elsadräkt?

Julkalendern

Förra året startade vi en ny tradition på förskolan, med en gemensam julkalender. Naturligtvis kan vi inte göra en utan qr-koder, utan utnyttjar istället de möjligheter koderna ger, genom att varje dag länka till något slags innehåll som ger en upplevelse och/eller inspirerar till aktiviteter. Till julkalendern hör också ett häfte med tips, idéer och förslag för pedagogerna, att använda tillsammans med koderna. Förra året hade kalendern, precis som förskolan, tema Vänner och i år är det I sagans värld som gäller.

Varje avdelning har gjort en egen kalender, där koderna på olika sätt kombineras med luckorna.

Nu ser vi fram emot en massa roliga aktiviteter fram till jul!

I Sagans värld. Internationella barnboksveckan

Idag hade Gullvivan bjudit in alla barn i Stenhuset på en sagosamling. Boken hette Ruffen och handlade om en sjöorm som var rädd för vatten.

Det hände mycket med Ruffen och till slut fick han hjälp av en bläckfisk som hette 1030. Hans efternamn var ,75. Så hans hela namn blev ju då 1030,75 men han kallades bara för 1030. 
Sagan var på norska så några saker var lite svåra att förstå men barnen fick hjälp efteråt och då förstod de ju sagan lite bättre.
Det är ju lite det som Internationella barnboksveckan handlar om, att läsa och få höra sagor från hela världen.





Dagens andra aktivitet var en tipsrunda om barnböcker. 

Här handlade det om att svara på 10 olika frågor om barnböcker. Alla barn kunde nog de flesta frågor.

Var det någon fråga man var lite osäker på så kunde man ju få hjälp av sina kompisar.

Sedan var det bara att rätta sina svar och se hur många rätt det blev. Alla barn fick en Barnbokskatalog i pris.

Orminge bibliotek

En av våra aktiviteter under temat "I sagans värld" är att få åka till biblioteket och lyssna till en saga.






Innan vi åker dit  skickar vi ett mail till bibliotekarierna Petra och Anna, där vi berättar om vilken avdelning vi kommer från, hur gamla vi är och  vad vi är intresserade av. När vi sedan kommer fram får vi krypa upp i sagotrappan med alla kuddar och så drar vi för draperiet så det nästan blir som en koja. Sen berättar Petra eller Anna en saga som de valt ut. Den här gången var det en saga som hette Ivar och Stegosaurusen, det passade ju bra för vi hade skrivit att vi var intresserade av dinosaurier.

När sagan var klar fick vi en hel kasse med låneböcker som Anna och Petra plockat ihop åt just oss. Det brukar vara spännande att titta i när vi kommer tillbaka.

På vägen hem träffade vi polisen Gustav och hans poliskollega som vi helt glömde att fråga vad hon hette. Men de berättade att de hade speciella radioapparater som de kunde använda om de behövde prata med varandra och var ganska långt ifrån. Vi såg också polisbilen som stod utanför centrum.

Bussen hem gick bra och vi hade flera tunga kassar med böcker, för nästa vecka är det Internationella barnboksveckan och till den har bibliotekarierna plockat ihop massor med böcker från andra länder till oss.

Tur att vi finns!

Mamma Mu och Kråkan brukar sitta med och lyssna när vi läser, men det är synd att de har lite dåligt minne. Innan vi börjar läsa i vår kapitelbok, måste vi berätta för dem vad som hänt tidigare. Vilka är det nu som är med i boken? Vad hände först, och vad hände sen? Hur blev det så? Det är väldigt mycket att hålla reda på, så man kan ju förstå Mamma Mu och Kråkan. Tur att vi finns, och kan reda ut saker och ting, så de slipper fundera!

Verktygslistan

Vår avdelning har fått i uppdrag att ta reda på vilka verktyg som behövs för att bygga en koja (de andra avdelningarna i huset har andra uppdrag, sen använder vi det avdelningarna kommit fram till på byggmötena). För att lista ut det, har vi tittat jättesupernoga på varje sida i Mamma Mu bygger koja. Vad heter verktygen vi ser där? Tillsammans kan vi sätta namn på alla. Men hur ska vi komma ihåg så många? Barnen tror att det blir svårt att läsa, så vi behöver nog bilder, och det vet de finns i ipaden. De skriver och letar bilder på Google. Vilka bilder passar bäst för att komma ihåg alla verktyg?

Till sist har vi alla bilder, och till varje bild också en skylt med ordet skrivet. I väntan på byggmötet sitter de på väggen, och barnen plockar ofta ner dem för att läsa, para ihop bild+text, och för att skriva till sina teckningar. Vi skriver både för hand, med magnetbokstäver och i Skolstil på paddan.

Bygga bokstäver - som Mamma Mu

Vi har tittat mycket på framsidan av boken Mamma Mu bygger koja, och barnen har varit fascinerade av bokstäverna, de som är byggda av bräder. De har fortsatt bygga bokstäver i olika material, efter förlagan. Därför bestämde vi oss för att utmana barnen i bokstavsbyggande, när det var dags att skriva skyltar för respektive projektgrupps namn, att sätta upp vid dokumentationen på väggen.

Tillsammans ljudade vi oss fram till vilka bokstäver som fanns med i gruppnamnet. Det är ganska svårt när man får starta med Stj-ljudet i men med viss hjälp gick det. Även om inte alla barn kan alla bokstäver, kan alltid någon en - det kanske är pappas eller lillasysters eller ens eget efternamns bokstav? Tillsammans kan vi mycket mer än ensamma!

Varje bokstav fick en egen klisterlapp, och barnen samarbetade två och två eller tre och tre med att skriva bokstaven i olika material. När de var nöjda fotograferade vi.

När alla bokstäver fanns fotograferade, satte vi ihop dem, och nu har varje grupp sitt namn, byggt av barnen själva.

I sagans värld

I våra projektgrupper har vi läst sagan Totte Bygger och pratat om stora och små hål. Vi har delat in barnen så att de har fått testa på olika stationer bl.a. att rulla bollar i små och stora hål. Det var väldigt roligt och barnen fick öva på att vänta på sin tur. 

Bokjakt!

Vi går på bokjakt, vart i vårt hus finns intressanta böcker. De här böckerna hade inga bilder, de var inte intressanta. Men min mamma kan läsa, berättar en bokletare. Böckerna på nedre bilden var jätteintressanta, de lånade vi med oss och gick tillbaka till vår avdelning för att läsa...och läsa...och läsa. En bra början på vårt projekt: I sagans värld.

Välkommen till vår blogg

Här kommer Björknäs förskolas pedagoger att blogga om förskolans verksamhet.